Gemmas djungelvrål i månskenet

Igår gav jag mig på att gå ut m Gemma, hon är lugnast att gå med. Wicca får frispel ibland, så henne vågade jag inte ge mig på, med såren på magen.
Det var ju en helt underbar kväll, vilket månsken! Så vi gick nere på täkten, jag med Gemma och Janne efter med Wicca.
Helt plötsligt vrålskäller Gemma bort mot täkten på andra sidan ån. Nu har det brunnit tänkte jag, skäller hon på de inplastade rundbalarna....?? Dom har ju stått där i evigheter...
Så jag står och försöker lista ut vad hon skäller på, det ekade väl ända in till stan ungefär, hon lyckades få igång grannbyns hundar iaf.
Då ser jag älgfamiljen..som strosar missnöjt iväg mot skogen.
Och Wicca skällde ju hon med, fast hon hade ingen aaning varför, hon såg dom inte..
Och inifrån hörde vi jämten, som ett litet bjaff, ha,ha, stackarn! Hon stod i fönstret å tittade.
Sen blev Gemma överambitiös, så då fick 2 st människor som promenerade på grusvägen ovanför oss, en utskällning också!
Och jag säger det, inte skulle då jag närma mig nåt, som låter som dom här gör!